Jag trodde inte att jag skulle använda denna spis mycket. Det visade sig att jag hade fel.

Den lilla gasspisen som sitter i min campinglåda just nu var inget jag ägnat veckor åt att undersöka.

Jag köpte det nästan som en eftertanke.

Ett av dessa "kan vara användbart någon dag"-köp.

På den tiden hade jag redan en grill hemma. Jag visste hur man lagar mat över en lägereld. Jag var inte precis ute efter en annan utomhusutrustning.

Lustigt nog slutade det med att det blev en av de saker jag använder mest.

Inte för att det är spännande.

Bara för att det gör livet lättare.

Den första resan jag tog med mig på var en helgcampingtur några timmar hemifrån.

Inget extremt.

Vi drog in på campingen senare än väntat, och när allt var lossat började det bli mörkt.

Normalt sett skulle det inte vara en stor grej, men veden vi hade med oss ​​hade tagit upp fukt någonstans på vägen.

Kan vi ha gjort upp en eld så småningom?

Troligen.

Var det någon som kände för att ägna nästa timme åt att ta itu med det?

Inte riktigt.

Spisen skötte middagen den kvällen.

Problem löst.

Jag tror att det är vad bärbara spisar gör bäst.

De tar bort friktionen.

Mycket utomhusutrustning lovar äventyr.

En spis lovar mest bekvämlighet.

Och ibland vinner bekvämligheten.

Några månader senare började jag hålla kaminen bak i mitt fordon istället för att förvara den i garaget.

Det var inte planerat.

Det bara hände liksom.

Efter tillräckligt många campingturer, fiskedagar och slumpmässiga helgturer verkade det som mer ansträngning att ta ut den än att lämna den där.

När utrustningen får permanent plats i ditt fordon är det vanligtvis ett tecken på att det är användbart.

En sak jag har lagt märke till är att folk ofta bildar camping när de hör "bärbar spis".

Det är rättvist.

Camping är förmodligen den mest uppenbara användningen.

Men ärligt talat, några av de gånger jag har använt min var inte alls campingresor.

Jag har använt den under långa körningar.

Jag har använt den på utomhusevenemang.

Jag har använt det när jag hjälpte vänner med helgprojekt där ingen ville gå på lunch.

Det är en av de saker som är svåra att motivera innan du äger den och lätt att motivera efteråt.

Jag minns att jag pratade med en kille på en camping i norra Wisconsin för ett par somrar sedan.

Hans inställning var mycket trevligare än min.

Bättre tält.

Bättre kylare.

Better pretty much everything.

Men på hans picknickbord satt en liten hopfällbar gasspis som såg ut att ha använts i flera år.

Färgen var avsliten på sina ställen.

Bärväskan såg äldre ut än en del av redskapen runt den.

När jag frågade om det, skrattade han och sa något i stil med:

"Den saken används nog mer än något annat jag äger."

Jag förstod precis vad han menade.

Det roliga är att ingen egentligen pratar om lägerspisar när de diskuterar drömcampingupplägg.

Man pratar om taktält.

Solsystem.

Stora kylare.

Bärbara kraftverk.

Kaminen brukar nämnas någonstans nära botten av listan.

Sedan vaknar alla och vill ha kaffe.

Plötsligt är det det viktigaste på lägret.

Nuförtiden ägnar jag mindre uppmärksamhet åt marknadsföringspåståenden och mer uppmärksamhet på praktiska detaljer.

Får den plats i en förvaringslåda?

Är det stabilt när en kruka står på toppen?

Kommer den att överleva att kastas in och ut ur fordonet i några år?

Det är ungefär det.

Jag har nått den punkt där jag uppskattar utrustning som gör sitt jobb tyst.

Ju äldre jag blir desto mer tilltalande blir det.

Kanske är det därför som kompakta gasspisar har hängt med så länge.

Grundidén fungerar.

Du bär en liten brännare, ansluter en bränslekälla och har ett tillförlitligt sätt att laga eller koka vatten nästan överallt där det är säkert att göra det.

Det finns inte mycket mystik bakom det.

Ingen inlärningskurva.

Ingen komplicerad installation.

Bara ett verktyg som löser ett vanligt problem.

Om du tillbringar tillräckligt med tid utomhus, kommer du förmodligen att sluta med några redskap som alltid tycks hamna på packlistan.

Inte för att de är flashiga.

Inte för att någon på YouTube rekommenderade dem.

För efter ett tag slutar man tänka på om man ska ta med dem.

Du antar helt enkelt att de kommer med dig.

För mig blev en bärbar spis en av de där sakerna någonstans på vägen.

Jag kommer inte ihåg exakt när det hände.

Jag vet bara att det gjorde det.